Från Dåva industriområde till Umeå Eco Industrial Park och Norrbotniabanans roll i utvecklingen
Bidrar till att minska Umeå kommuns klimatavtryck
Umeå Eco Industrial Park är en viktig del i Umeå kommuns övergripande mål om klimat och tillväxt där området bland annat ska bidra till att minska Umeås klimatavtryck. Målet för industriområdet är att skapa ett världsledande centrum för cirkulär grön innovation och produktion inom profilområdena energi, material och vatten.
Samverkan inom trippel helix
Umeå kommunkoncern, med Umeå Kommunföretag i spetsen, ansvarar för Umeå Eco Industrial Parks utveckling. Vårt samarbete inom kommunfamiljen är unikt, liksom samarbetet med akademi och övrigt näringsliv.
På området skapar befintliga och nya aktörer tillsammans hållbara relationer och affärer. Deras utveckling går hand i hand med innovation, forskning och utbildning. Här utvecklas industriell symbios mellan företag, akademi och offentlig sektor.
Aktörernas affärsidé bygger på att möta klimatmålen genom att minimera användningen av nyutvunnet material och återanvända rester från andra verksamheter. Aktörerna på området verkar inom miljöteknik, återvinning, grön energi och lokal produktion.
På området verkar idag följande verksamheter; Ragn-Sells, PreZero Recycling, Stena Recycling, Arevo, Svevia, Ume Assistance, Vakin, Umeå Energi, Umeå Deponi, INAB, SLU och Umeå Universitet.
Historiken
Industriområdet norr om Umeå (på området Dåvamyran) etablerades i början på 70-talet för omhändertagande av avfall. Området ansågs ligga ”långt” ifrån centrala Umeå och övrig bebyggelse med stor potential i ytor samt att utveckla området. Genom översiktsplanen skapades förutsättningar för skydd mot buller och lukt.
Sedan starten har området vuxit kraftigt. Och i takt med att Umeå växer knyts området ihop med staden.
Snabba fakta
Etableringsår
1970
Profilområden
Energi, material, vatten
Områdets yta
550 ha
Arbetet med att sätta en övergripande organisation för Umeå Eco Industrial Park fortlöper parallellt som flera etableringsdiskussioner och förberedelser för att realisera olika utvecklingsprojekt pågår. I slutet av året beviljas ett flertal projekt finansieringsstöd från EU.
Området hanterar ca 700 000 ton gods/år och dagligen passerar ca 300 lastbilar genom området.
Järnvägsterminalen på området, Umeå Norra Järnvägsterminal, står klar.
Kommunstyrelsen tar beslut om det nya namnet för området – Umeå Eco Industrial Park, samt områdets mål och profil.
Under året anställs en projektledare och man enas om att utveckla en Eco-Industrial Park med profil inom vatten, material och energi.
Byggandet av järnvägsterminalen med anslutning till Norrbotniabanan pågår.
Visionsarbetet för området tar fart då man tillätter en utvecklingsgrupp. Här sätts dagens vision om att etablera ett världsledande centrum för grön innovation och produktion. Man beslutar också om att anställa en projektledare för att få fortsatt framdrift i utvecklingsarbetet av området.
Under 2016 produceras ca 700 Gwh värme, vilket motsvarar 75-80% av all värme som levereras i Umeås fjärrvärmenät, samt ca 270 GWh el vid Dåvamyrans kraftvärmeverk.
Man lägger en grundform kring industriområdets utveckling för att attrahera och hantera ytterligare volymer kopplat till etableringen av en järnvägsterminal och Norrbotniabanan. Initialt var ambitionen att fokusera på bioenergi.
I samband med diskussion och planering för Norrbotniabanan (kustjärnväg Umeå-Luleå) tar Umeå kommun och Trafikverket fram en avsiktsförklaring där man enas om att kommunen ska bygga en järnvägsterminal i änden av första etappen.
Fördelarna med järnvägsterminalen och en anslutning till industriområdet anses många med stora exploateringsytor och områdets fortsatta utveckling samt områdets roll som ett nationellt nav inom avfalls- och energiområdet. Lokaliseringsstudier som gjorts kom också fram till att området innehöll stor potential gällande ytor och ambitioner. Avsiktsförklaringen kan ses som startskottet för Norrbotniabanans första etapp, Umeå C-Dåva.
Samtidigt är det tydligt att nuvarande godsvolymer inte kommer att fylla den järnvägskapacitet som Norrbotniabanan och järnvägsterminalen kommer att erbjuda.
Den nya biobränsleeldade kraftvärmeanläggning är i full drift. Bränsleleveranser till anläggningen består av hushålls- och verksamhetsavfall från kommuner i norra Sverige samt import från Europa, främst Norge.
Den nya biobränsleeldade kraftvärmepannan tas i drift och förändrar situationen radikalt på området. Stora mängder biobränsle transporteras in till anläggningen samtidigt som mängden restprodukter som kan återanvändas ökar.
Umeå Energi startar ett kraftvärmeverk inom området och utgör tillsammans med det kommunala bolaget Umeå vatten och avfall de två största verksamheterna på området till omfattning och yta.
I slutet av 1990-talet påbörjar det kommunala bolaget Umeå Energi planering och byggande av Dåvamyrans Kraftvärmeverk för att försörja Umeå med fjärrvärme och produktion av grön el.
Området som det såg ut 1998 när man påbörjat bygget av Umeå Energis kraftvärmeverk.